Drömmen om en gård

Jag var hemkommen från Wales och antagen till universitetet. Jag läste till Maskiningenjör med inriktning mot produktutveckling. Det var tre bra år, mycket att göra med engagemang i både studentförening och studentpub. Examen skulle varit klar nu i våras men med några kurser att ta igen lutar det åt att det blir en examen i julklapp i år.

 

Vad hände med mina hästplaner under studietiden då?

 

Första året var jag helt hästlös. Istället räddade jag en liten hemlös katt som fick komma och bo hos mig. Då och då gjorde jag besök hos en god vän som hade några Welsh Cob som jag kunde gosa med en liten stund.

 

Sommaren mellan första och andra året blev jag uppringd av en tjej som jag egentligen inte kände. Vi hade bara en gemensam bekant. Hon hade nyligen tagit studenten och blivit tipsad om att åka till Wales (samma ställe som jag var på). Men hon hade redan två Welsh Cob unghingstar och hade då fått tipset att höra med mig om jag ville ta hand om dem medan hon var utomlands.

 

Det gjorde jag så gärna! Vi hade ett bra upplägg där jag tog hand om hästarna och hon betalade alla kostnader. Så från noll till två hästar, men oj vad jag trivdes. Inte en dag tyckte jag det var jobbigt att åka dit och pyssla med dem.

 

Samtidigt föddes idén om en egen häst. En Welsh Cob naturligtvis. Det var inget klassiskt fall där man letar efter en häst som passar utan hästen i fråga var redan utsedd, frågan var bara, hade jag råd? Efter mycket räknande fram och tillbaka konstaterade jag att jo, detta skulle funka.

 

Vad var det för häst då som satt grillor i huvudet på mig? Jo min goda vän importerade ett sto från stuteriet som jag tidigare jobbade på. Hon var dräktig med en framgångsrik hingst från Wales. Fölet som föddes var en liten hingst som i mina ögon hade allt man kunde önska sig. Jag hade under året varit och tittat på honom ett flertal gånger och suktat över hur gärna jag ville ha honom.

 

I början av december samma år satt vi ner och skrev kontrakt och jag la en handpenning. Hästen fick gå kvar tills de andra två hästarna åkt hem. Så i maj året efter flyttade han till mig.

 

Tredje året hade jag nu då en egen häst! Endast ett år gammal gick han på lösdrift och i princip bara växte. Någon gång varannan vecka tog jag in och borstade och socialiserade honom lite. Allt beroende på hur mycket tid jag hade över efter skola och andra engagemang.

 

Examen skulle som sagt tagits nu i våras men av olika anledningar halkade jag lite efter och nu väntar bara en tentamen till sen ska det vara klart. P g a detta och den höga konkurrensen på arbetsmarknaden har jag nu varit arbetslös samtidigt som jag läst upp mina sista kurser.

 

Men imorgon ska jag på min första intervju så det börjar ta sig och snart kanske jag kan påbörja att förverkliga min dröm om en gård.

Jag visste ganska tidigt ungefär vad jag ville bli och sökte redan direkt efter gymnasiet in på universitetet. Men det året tackade jag nej till min plats för jag ville till Wales och lära mig allt om Welsh Cob.

 

Återigen via mina tidigare grannar kom jag i kontakt med ett stuteri i Wales som tog emot ungdomar som fick bo och hjälpa dem på gården. Ett utmärkt tillfälle att lära sig.

 

Jag åkte dit bara en vecka efter studenten, men stannade bara i ca 2 månader. Tyvärr handlade det bara om slavgöra med att mocka boxar och borta hästar.  Dessutom kom frun i huset och jag inte överens och vi beslutade att jag skulle försöka hitta en annan lösning.

 

Alternativen var att åka hem, vilket inte var särskilt lockande, eller att hitta en annan gård. Jag skickade e-mail till alla stuterier i området och hoppades på det bästa.

 

Ett par bekanta till personerna på det första stället hade fått mitt mail och deras dåvarande stallhjälp skulle precis sluta. Om det var tur, slump eller ödet låter jag vara osagt. I början av augusti blev jag hämtad och inkvarterad på en ny gård och i ett nytt hus.

 

Gården jag kom till nu var en klassisk gård där hästarna egentligen var en bisyssla. På gården fanns ca 900 får med tillhörande 1200 lamm. Till dessa fanns 5 vallhundar. Hästarna bestod av 9 avelsston och 5 ungston. Detta år fanns också 6 föl och en leasad hingst på gården. De flesta var Cobbar men en Mountain och en Fullblod/Hackney stack ut från mängden. Frun i huset hade en kennel med Cavalier King Charles Spaniels som de fanns det ett flertal av också.

 

Vistelsen på denna gård var av helt annan karaktär. Visst var det mycket boxar att mocka och många hästar att borsta, men framför allt mycket andra sysslor som inte hade med hästarna att göra. Men i alla uppgifter försökte ägarna lära mig något. Vi hade mycket samarbeten och det var sällan man gjorde något själv. Dessutom hanterade vi fölen vi avvänjning och bara det var värt övrigt slit.

 

Jag bodde i samma hus som de andra och om kvällarna satt vi alla tillsamman och åt middag eller tittade på tv. Jag var inte en anställd utan mer en i familjen. En fantastisk känsla och en av mina bättre jular var det året. Dessutom fick jag ansvar för hästarna och det var aldrig någon som ville dubbelkolla mitt arbete. 

 

När jag varit där i ca 3 månader skulle ägarna åka utomlands och var borta i två veckor. Jag var ensam om ansvaret över alla djuren, men med en lång telefonlista med nummer att ringa om det var något problem. Nästan varje dag kom någon av grannarna och hörde efter om de kunde hjälpa till med något.

 

Många saker händer på en gård under två veckor. Leveranser av halm, sjuka valpar, slut på gas, slut på hö, fyrhjuling som gick sönder mm mm. Men alla problemen löste sig och denna tid har gjort mycket för mig som person.

 

Vintern gick och våren och hemresan kom. Hade gärna stannat kvar i Wales och på den gården resten av livet, men jag vill göra något eget med mitt liv och nu började sista etappen innan mitt liv kunde börja på riktigt!

Jag vet egentligen inte när drömmen om en egen gård tog fart, men troligtvis någon gång under gymnasiet.

 

När jag var liten hade jag förmånen att ha en egen ponny. Min syster och jag hade var sin ponny i ett eget litet stall med bara två boxplatser hemma på tomten. Dessutom bodde vi granne med ett större stall med tillgång till ridhus och paddock.

 

Jag red främst för att det var roligt, och när jag blev några år äldre för samspelet mellan häst och människa. Tävlade gjorde vi också en del, men det var mest bara en rolig grej och vi hade inga större framgångar.

 

Jag var i tidig ålder väldigt lång och redan min första ponny var en D-ponny. En renrasig New Forest valack. Via vår granne kom vi i kontakt med en lokal ponnyförening som anordnade utställningar. Det var nära dit och vi åkte dit mest på skoj nu när vi hade en renrasig ponny.

 

Efter en del övning och med glada hejarop från grannarna sprang vi runt i ringen. Det var min ponny mot en ej godkänd hingst. Vi kom 2 av 2 men jag var sprudlande glad då vi kom upp i de åtråvärda 40 poängen och fick en guldplakett.

 

Där och då föddes mitt intresse för utställningar.

 

Intresset utvecklade sig senare till avel då jag när jag kom hem studerade min ponnys stamtavla och lusläste hingstkatalogen för New Forest tills sidorna föll ur. Jag samlade på alla stamtavlor jag kunde hitta på internet och jämförde bilder hur hästar med olika stam såg olika ut.

 

Året efter åkte vi till samma utställning men var detta året ensamma i klassen. Årets resultat blev 41 poäng och jag kunde inte vara stoltare över min lilla ponny.

 

Ridkarriären fortsatte men något ryckigt. Min ponny började vägra och hålla på med konstiga saker. Efter många turer upptäcktes bl a två vargtänder och spår av ehrlichias i hans blod.

 

När han blivit frisk och återställd beslutade mina föräldrar att vi skulle flytta. Huset och alla bibyggnader var för stora att underhålla, dem tyckte inte det var värt allt slit.

 

Nu skulle hästarna säljas. Många orsaker gjorde att det var det enda rätta. Jag började bli för lång för min ponny, vi hade inte råd att ha hästarna installade hos någon annan samt den stora risken att intresset svalnar när man går på högstadiet som jag gjorde då.

 

Jag kände dock att intresset troligtvis inte skulle svalna och kompromissade med mina föräldrar att skulle hästen säljas så ville jag åtminstone gå på ridskola igen.

 

Så blev fallet och jag hoppade direkt in i en av de mer avancerade grupperna. Här började jag rida stora hästar och fastän deras lätta sätt och härligt gungande gångarter tyckte jag de var ganska tråkiga. Nej tacka vet jag en ponny som pinnar på i full fart.

 

Gymnasietiden gick och jag red på ridskola, samlade stamtavlor och avelsintresset ökade mer och mer.

 

New Forest i all ära, min ponny var en fantastiskt härlig individ, men är man ca 175cm lång så blir det lätt gängligt. Vår tidigare granne hade Welsh i olika sektioner och jag gillade främst de större cobbarna.

 

Jag sökte så mycket information jag kunde om dem och fann till min stora glädje att större delen av cobbarna var mellan 150-155cm. Perfekt för mig!

 

Nu ville jag veta allt om Welsh Cob och var bättre ställe att göra det än i Wales? Mer om min resa i Wales kommer i nästa inlägg.