Bakgrundshistoria
Jag vet egentligen inte när drömmen om en egen gård tog fart, men troligtvis någon gång under gymnasiet.
När jag var liten hade jag förmånen att ha en egen ponny. Min syster och jag hade var sin ponny i ett eget litet stall med bara två boxplatser hemma på tomten. Dessutom bodde vi granne med ett större stall med tillgång till ridhus och paddock.
Jag red främst för att det var roligt, och när jag blev några år äldre för samspelet mellan häst och människa. Tävlade gjorde vi också en del, men det var mest bara en rolig grej och vi hade inga större framgångar.
Jag var i tidig ålder väldigt lång och redan min första ponny var en D-ponny. En renrasig New Forest valack. Via vår granne kom vi i kontakt med en lokal ponnyförening som anordnade utställningar. Det var nära dit och vi åkte dit mest på skoj nu när vi hade en renrasig ponny.
Efter en del övning och med glada hejarop från grannarna sprang vi runt i ringen. Det var min ponny mot en ej godkänd hingst. Vi kom 2 av 2 men jag var sprudlande glad då vi kom upp i de åtråvärda 40 poängen och fick en guldplakett.
Där och då föddes mitt intresse för utställningar.
Intresset utvecklade sig senare till avel då jag när jag kom hem studerade min ponnys stamtavla och lusläste hingstkatalogen för New Forest tills sidorna föll ur. Jag samlade på alla stamtavlor jag kunde hitta på internet och jämförde bilder hur hästar med olika stam såg olika ut.
Året efter åkte vi till samma utställning men var detta året ensamma i klassen. Årets resultat blev 41 poäng och jag kunde inte vara stoltare över min lilla ponny.
Ridkarriären fortsatte men något ryckigt. Min ponny började vägra och hålla på med konstiga saker. Efter många turer upptäcktes bl a två vargtänder och spår av ehrlichias i hans blod.
När han blivit frisk och återställd beslutade mina föräldrar att vi skulle flytta. Huset och alla bibyggnader var för stora att underhålla, dem tyckte inte det var värt allt slit.
Nu skulle hästarna säljas. Många orsaker gjorde att det var det enda rätta. Jag började bli för lång för min ponny, vi hade inte råd att ha hästarna installade hos någon annan samt den stora risken att intresset svalnar när man går på högstadiet som jag gjorde då.
Jag kände dock att intresset troligtvis inte skulle svalna och kompromissade med mina föräldrar att skulle hästen säljas så ville jag åtminstone gå på ridskola igen.
Så blev fallet och jag hoppade direkt in i en av de mer avancerade grupperna. Här började jag rida stora hästar och fastän deras lätta sätt och härligt gungande gångarter tyckte jag de var ganska tråkiga. Nej tacka vet jag en ponny som pinnar på i full fart.
Gymnasietiden gick och jag red på ridskola, samlade stamtavlor och avelsintresset ökade mer och mer.
New Forest i all ära, min ponny var en fantastiskt härlig individ, men är man ca 175cm lång så blir det lätt gängligt. Vår tidigare granne hade Welsh i olika sektioner och jag gillade främst de större cobbarna.
Jag sökte så mycket information jag kunde om dem och fann till min stora glädje att större delen av cobbarna var mellan 150-155cm. Perfekt för mig!
Nu ville jag veta allt om Welsh Cob och var bättre ställe att göra det än i Wales? Mer om min resa i Wales kommer i nästa inlägg.
